Nästan varje gång jag kommer till min syplats möts jag av detta.
Någon har suttit och terapeutiskt stuckit nålar i samlad trupp.
Det är jättesvårt att få tag i EN nål när de sitter så här och när man syr och sträcker sig efter en nål ramlar ofelbart fyra fem stycken ner på golvet.
Så jag får börja dagen med att göra så här:
Jag vet inte vem som är den skyldige men jag har mina aningar. Det är någon som är 183 cm lång och som fyllt tretton...som setts sittande i min stol. Jag har inte sagt något eftersom det på nåt sätt är rätt gulligt. Jag tror inte det är gjort med baktanken att reta mig. Jag tror det snarare inte ligger någon tanke alls bakom. Bara en slags tankspridd handling.
4 kommentarer:
Här var det hemtrevligt och mysigt! Blir säkert bra även om jag inte gilar att Blogspot mobbar oss Wordpressare så vi inte får klickbara länkar i kommentarerna. Men det ser bra ut. Lycka till med flytten! Jag kommer på inflyttningsfesten!
Mycket bättre här! Du är så välkommen *skrattar*. tänk jag kommer ihåg när jag såg dina bilder på gården ni tittat på ;). Så roligt att allt gick i lås för er o sonen o alla har funnit sig tillrätta.
Kramar
First (hihi) IT-first: Äh, jag gav upp...
Dubbelörnen: Jag har redan flyttat tillbaka till bloggagratis...
Men Kiruna flyttar jag inte tillbaka till. Jo, peppar peppar, det var nog bra ändå!!!
Bodil var så söt, hon satt och drog upp alla nålar och la dom i en perfekt liten hög på golvet. Hon gjorde samma sak med namnlappepinnarna som syrran satt fast i krukorna då hon drog upp plantor. Sen bar hon även dom och la dom i en liten hög på mattan! Ordning och reda ska det vara!
Skicka en kommentar