Nåldyneterapi.

Nästan varje gång jag kommer till min syplats möts jag av detta.
Någon har suttit och terapeutiskt stuckit nålar i samlad trupp.
Det är jättesvårt att få tag i EN nål när de sitter så här och när man syr och sträcker sig efter en nål ramlar ofelbart fyra fem stycken ner på golvet.
Så jag får börja dagen med att göra så här:
Jag vet inte vem som är den skyldige men jag har mina aningar. Det är någon som är 183 cm lång och som fyllt tretton...som setts sittande i min stol. Jag har inte sagt något eftersom det på nåt sätt är rätt gulligt. Jag tror inte det är gjort med baktanken att reta mig. Jag tror det snarare inte ligger någon tanke alls bakom. Bara en slags tankspridd handling.

Provar bo här ett tag!

Jag testar att flytta hit ett tag. Tycker väldigt mycket om min gamla "hederliga" blogg men jag tycker samtidigt om blogspots bildhantering. Att man kan få klickbara bilder! Så nu provar jag att bo här ett tag.
Det ska bli kul att se hur jag trivs!
Sist jag använde denna blogg bodde jag i Kiruna och längtade efter att flytta hit där jag bor nu.
Tänk vad ovetande jag var då. Om hur det kändes att bo här. Nu är jag redan van. Detta är verkligen hemma nu.
Jag trampar marken och känner att den är MIN. Jag tittar på huset och hjärtat slår en liten volt. Jag känner mig stolt.
Det är en skön känsla.